Du gamla du fria mitt gröna nya land

Dig håller jag kär

Fast några påstår att jag ej hör hemma här

Du skänkte mig kärlek

Du höll mig trygg och varm

i din gröna friska famn,

när jag kom huttrande och skygg

som ett skrämt och sårat kid,

som flytt från farornas kyligaste vintervind

och kom med tårar och böjd av sorgens tyngd

Så tog du väl hand om mig, när mitt fosterland,

min moder ej orkade mer och led av vanskliga besvär

Som en käraste står du mig nära,

hjärtats vän, tro mig jag svär

Jag håller mitt hemland, den skadskjutna kråkan

i tanken i famnen som springande flickan

gör något, snälla, stunden är dryg

Taniga benen har tröttnat i krig

Nu ber jag dig mamma hjälpa min mor

i kampen mot ondskan i mullornas bur