Klara rara katten 

Du välte både krukan och hatten

Varför den konstiga svängen

och gömde dig under sängen?

Lilla rara klara

Du behöver inte förklara

Mer än tusen ord säger blicken

Att på dig själv är du besviken

Håll upp huvudet och svansen,

ordlösa kloka kissen!

Kom hit, var inte längre ledsen!

Felet finns hos själva hussen

Det finns minsta tvekan om katters försiktighet

Men mycket talar om hussens slarvighet

Om både krukan och hatten

inte hade stått för nära kanten,

onödigt anklagad var inte heller katten

Om det oacceptabelt grova djur, natur

och människor fördärvande slarvet,

det stora existentiella hotet

Fråga gärna blödande kränkta klotet!